Som jag skrivit tidigare så vill jag med denna blogg som är naken, rå och utlämnande och förhoppningvis lite ljus hjälpa andra i samma situation och även hjälpa mig själv genom att skriva..
Jag har haft en som hjälpt mig med sina upplevelser och med sina böcker fått mig att inte känna mig så ensam..
Det är Ulrica Olsson, har aldrig träffat denna kvinna men beundrar henne grymt för hennes styrka att våga lämna ut två böcker.
*Tusende gången
*Ulricas sista strid
Det är så mycket i hennes böcker som jag känner igen, känslor och destruktiva beteenden..
Jag och Ulrica hade samma försvarsadvokat, jag hade henne ett år innan Ulrica..
(Ja min förövare är dömd, han dömdes i feb 92 när jag va 11 år mot sitt nekande efter omfattande förhör och rättsundersökning)..
Hon har hjälpt mig mycket med att våga prata (inte detaljer, fortfarande så låser jag mig) och inte skämmas för det jag varit utsatt för och hon har också visat mig med sin fruktansvärda berättelse att jag är lyckligt lottad för det hade kunnat vara mycket värre..
Och det är även hennes förtjänst att jag föreläser om Ptsd, såg henne på tv och tänkte att jag kan vända min skit och göra något bra och hjälpa andra till ett drägligt liv..
Låter säkert konstigt men jag försöker vända det mörka till något ljust, istället för att vara bitter över det som hänt ändå försöka vända det till något positivt..
Sen är det klart att det jag varit med om inte är acceptabelt på något vis och jag är ofta arg, rädd, ledsen och frustrerad över det han gjorde men försöker se framåt för ser jag bakåt hela tiden så ramlar jag för att jag inte ser vart jag går..
En bit kvar men ändå på knaggliga ben tack vare mina barn, familj, vänner, psykologer, läkare,socialsekreterare, arbetsgivare och advokat lyckats komma så långt..
Trodde inte för bara 3-4 år sen att jag skulle komma så långt som jag gjort idag..
Det går att få det bra, se på mig! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar