Responsen jag möter om bloggen!

Är lite förvånad för den respons och stöttning som jag får från min omgivning, det värmer otroligt mycket..
Det känns skönt att skriva med vetskapen att det kan hjälpa både mig själv och andra men det skapar också ångest..
Blir naken när man blottar sin historia och kan känna en oro ifall mina barn ska bli lidande och möta motstånd när det blir känt att deras mamma är sjuk men förlitar mig på att denna blogg inte kommer stöta ngn i negativ riktning utan enbart medföra positiva saker ..
Fått flera fina samtal, sms och kommentarer på facebook ang mitt val att starta bloggen..
Ett av samtalen som berörde mig mest (alla berör men detta lite extra) va från min chef som tyckte det va fint av mig att vilja hjälpa med min historia..
Tack säger jag, det gjorde min dag! :)
En stor del till min utveckling och mitt tillfrisknande har jag faktiskt min chef att tacka för, började på arbetsprövning 8 timmar i veckan för snart två år sedan då mina uppgifter bestod av vattning, plantering mm men inte så mkt kundkontakt eller kassa hantering..
Reflekterade aldrig så mkt då att jag inte va lika delaktig som övrig personal.
Sen bytte butiken ägare i januari 2011 och den nya chefen satte mig in i kassahantering, kundbemötande och lärde mig binda..
Inte en kronas ersättning fick hon för detta men hon gjorde det ändå och det är en av dom finaste sakerna någon gjort för mig, hon trodde på mig och sakta börja pränta in lite självkänsla i mig och det jag är ganska säker på att det är en stor del till att jag är där jag är idag..
Har utvecklas en del inom yrket men även en hel del privat, tror bättre om mig idag och tvivlar inte lika ofta på att jag inte kan eller duger..
Det gick så bra att hon anställde mig för snart ett år sedan på 25%, den känslan som infann sig då tar nog många förgivet men för mig va det något nytt och den kallas LYCKA!!
Shit jag va så bra att jag blev anställd.. :)
Jobbet har blivit en viktig del för mig och är jag borta en längre tid tex vid semester så sjunker jag en del för det är så viktigt för min utveckling till en friskare Malin..
Så ni där ute som tvivlar och känner att livet är svart eller slut, se på mig..
Hade en enorm tur och jag önskar alla med något form av handikapp att deras liv ska lösa sig precis som mitt börjar göra..
Jag valde en väg när jag stod där med funderingarna att avsluta mitt liv, jag valde livet och är tacksam för det idag för tänk så mycket jag hade missat, mina barns utveckling och barndom och det stora delmålet som jag trots allt nått idag..
Ingenting är omöjligt! :)