Törs jag våga?

Jag heter Malin och är 31 år och fick för tre år sedan diagnosen Posttraumatiskt stressyndrom efter upprepade övergrepp som barn..
Var sjuk långt tidigare men det va först då dom kunde ställa rätt diagnos, innan va det depression taget ur barndomstrauma, graviditetsdepression och panik ångest..
Fick rätt diagnos tack vare att min dåvarande psykolog hade varit på en föreläsning om just ptsd, då det slog henne att det va det jag hade..
Efter att pratat med min läkare om det så ringde hon upp mig o berättade att hon ville utreda mig, sagt och gjort så va det huvudet på spiken..
Det va en enorm lättnad för jag hade känt hela tiden att depression inte va den rätta diagnosen..
Trodde ju att jag va galen med alla flashbacks och all denna ångest..

Idag har jag kommit så långt i min bearbetning och tillfrisknande så jag kommer troligtvis börja jobba 50% första oktober men vägen dit har varit lång och kantig..
Är otroligt stolt över mig själv som kommit så långt och är där jag är idag..:)
Så otroligt stolt över mina barn och tacksam för att min familj och mina vänner som varit där och stöttat mig och aldrig sett mig som sjuk, det har hjälpt mig mycket..

Tanken om en blogg kom vid en föreläsning som jag hade i Mars i år..
Efter föreläsningen som jag hade för ca 90-100 pers, kom en kvinna fram till mig och sa med orden:
Din historia berör, du har aldrig funderat på att skriva en bok?
Du kan hjälpa många med din berättelse..

Ja jag och min förra psykolog pratade en del om att jag skulle skriva en bok den dag jag va så frisk så jag orkade rota i min ryggsäck och jag är inte riktigt där än men känner att en blogg kan vara något för mig och även kanske för andra i min situation som kanske inte kommit så långt som jag..
Ibland kan det vara skönt att veta att man inte är ensam, sjukdomen synns inte utanpå..